Vet inte längre hur jag ska göra

Jag varnar för det falska för det är ett gift och gift är dödligt. Vissa gift dödar på en gång andra över tid. Vi kan alltså dö fort eller långsamt andligt sett som jag ser det.

En del gift är dock inte dödligt men kan ge allvarliga skador eller hallucinationer.

Kontentan är att alla har en del fel, en del har större andra mindre. Ska man hårdra det ja då har inget samfund exakt den lära som Jesus och apostlarna predikade. Så ser jag det i alla fall.

Jag har spenderat en stund nu med att leta och översätta om sekt och kult och skillnaden mellan dem. Jag känner mig nog inte mer klok nu än innan.

Jag har spenderat timmar med att läsa upp om vilka fel varje rörelse har. Har inte ork med att läsa om det positiv i dem. Nu är det ju i och för sig inte viktigt, för det jag ville få svar på var att få veta om det finns några sunda samfund över huvud taget.

Det som för mig inte alls är kristendom är när det kommer in saker som är utanför själva bibeln. Vad menar jag med det?

* Jo de som är byggda på änglabesök där personer blivit tillsagda att skapa olika rörelser, gett dem speciella läror att hålla sig till et.c.

* Rörelser med profeter och profetissor vars ord är lika viktiga som bibeln, eller rent av viktigare.

* Rörelser som blandat in förbjudna praktiseringar som t.ex. från New Age, och det ockulta.

Generellt kan man säga om dessa rörelser att de inte är kristna. De har radikalt hamnat utanför bibeln, genom tillägg av olika slag.
Dock tror jag att det även i dessa kan finnas genuint frälsta som behöver få ljus över hur galen den lära är som de är i och komma ur den. Och jag har även i dessa noterat att en del har haft just frågeställningar som lett till att de lämnat rörelsen i fråga.

De som för mig stämmer in på den kategorin är:
Islam- Katolicismen –Trosrörelsen - Mormonerna – Jehovas Vittnen - Adventisterna –

De som befinner sig för mig just nu i någon sorts mellangrupp blir. En del inom dessa rörelser har anammat saker från TR som är från New Age och det ockulta, dessa rörelser är:

Pingstvännerna – Karismatiska

Här går dock åsikterna isär, mycket. Pingst i USA var lika fel ute som de karismatisk är idag. Dock sägs det att svenska pingst kom ut baptiströrelsen i Sverige. Varför de hamnar i en mellangrupp. De håller sig till bibeln som källa, även om de läser och förstår den fel. Och en del praktiseringar är rent ut sagt knäppa, som falla i anden. Även här tror jag att det finns genuina kristna.

De andra anser jag inte tillhöra någon falsk lära i sig, även om de tolkar en del i skriften fel och helt klart olika varandra. Frälsningsarmén – Kalvinisterna – Baptisterna – Missionsförbundare – Metodister – EFK - EFS.

I dessa ser jag att vi har olika sätt att föra ut budskapet, vi tolkar skriften olika beroende på vilket ljus vi har/hade. Men jag ser dem som kristna med fel och brister och saker som jag inte instämmer i.
Alla har dock mer eller mindre problem. Det som verkar mest sunt överlag är baptisterna. Men då är de ju med i Equmenicakyrkan och stödjer deras arbete som inte är sunt.

Även här tror jag att de finns sanna överlåtna kristna men också många som inte alls är frälsta. Jag tror nämligen inte att det finns ett enda samfund som är exakt rätt ute. Alla kristna har fel och brister, vi är ju trots allt människor.

Vi tolkar skriften olika, även om vi vet att vi ska läsa i sammanhang, låta skriften förklara skriften och att det är summan av Guds ord som är sanning.

Jag tror inte heller att alla får uppenbarelse om allting och helt klart inte på en gång. Det är för oss var och en ett styckverk. Och i takt med att vi får mer och mer klarhet och mer och mer ljus över skriften så ställs vi inför olika val.

När eller om vi inser att det sammanhang som vi är med i är helt ute och cyklar då får vi ta ställning för att vara kvar eller lämna.

En församling inom ett samfund kan vara sunt även om tio andra inte är det. Detta beror på vem som är pastor och hur mycket den har påverkat i negativ eller positiv riktning. Det beror också på hur underställd denna är huvudet för kroppen Kristus. Och givetvis gäller detsamma alla de som är kristna i den aktuella församlingen.

Sedan har vi biten med att många samfund som kalvinisterna tex är gamla. Om Calvin missförstod en del av skriften på 1500-talet så borde vi kunna ha lite förståelse för det. Detsamma gäller alla samfund i alla tider. Jag valde detta som exempel då läran är bland de äldre. Bibeln hade väl relativt nyss blivit var mans egendom på den tiden, med Luthers teser uppspikade på dörren 31 okt 1517. John Calvin eller Jehan Cauvin som var hans namn levde mellan 10 jul 1509 – 27 maj 1564.
Hur väl insatt var folket i skrifterna då. Inte ens vi vet allting eller har uppenbarelse om allting.

Jag tror inte på de utvalda som ett antal i förväg utvalda vilka Jesus dog för. Men jag kan förstå att han kanske landade där med versen om de utvalda. Det är en vers som även jag haft problem med förr. Numera tror jag att Gud menar med de utvalda att han på förhand visste vilka som skulle tacka ja till frälsningens gåva även om frälsningen är till för alla som vill ha det. Jesus dog för alla. Detta är inget som jag över huvud taget någonsin haft en fundering över. Alltså huruvida det finns en utvald skara och att det var endast för dessa som Jesus dog för.

Jag har nu på grund av mycket påtryckningar försökt sätta mig in i kalvinisternas 5 punkter TULIP som på svenska blir TOBOD. Jag blev inte klokare av att läsa om det på engelska, så jag översatte det, och det hjälpte mig föga. Det verkar vara ett invecklat sätt att tolka skriften på.
Jag kan dock inte som jag kan med katoliker, TR och mormoner totalt förkasta dem som att det inte ens är kristendom. Här handlar det om tolkning av skriften. Och då handlar det också om hur mycket ljus vi var och en har.

Jag vet en de anser att vi sa döma ut falska rörelser och alla i dem. Jag kan inte göra på samma sätt med alla. Alla blandar inte in främmande läror, eller har profeter/ profetissor vars ord står över Guds ord, eller har andra böcker som är lika viktiga som bibeln.

Alltså bedömer jag inte likadant med alla samfund. En del hamnar i kategorin totalt falska läror, andra kan jag sträcka mig till att de feltolkat skriften, i mina ögon sett.

Så när jag gör en bedömning så tror jag det är färre genuint frälst i de rörelser som blandar in främmande eld och fler genuint frälsta i de som endast håller sig till bibeln. Det vill säga, jag kan anse kalvinisterna lära jobbig att förstå mig på, men jag kan inte automatisk döma bort alla i den läran som ofrälsta.

Om jag ska göra den sortens dom, för att en del i det samfundet har anammat allting. Ja då måste jag dra alla andra samfunden också över en kam. Med andra ord så blir det inga frälsta alls någonstans. Det blir då bara en pytteliten elit grupp som har förstått allting rätt. En speciell grupp som är de enda som Gud gett ljus och uppenbarelse över skriften till.
Jag kan inte själv sätta in mig i elitgruppen, för jag har inte ljus över varenda liten detalj i bibeln. Gud har inte gett mig speciell kunskap eller uppenbarelse. Egentligen om jag tänker efter så måste jag om jag jämför mig med denna elit av kristna hamna i den ofrälsta skaran. Jag är nämligen en vanlig kristen med fel och brister.

Så då är frågorna;

* Ska jag fortsätta som jag gjort och översätta saker som jag anser sunda?

* Ska jag döma ut alla i alla samfund då ju de alla har en del fel?

* Ska jag enkom döma ut dem som jag inte begriper mig på teologin hos?

Då ingen har ljus över allting och ingen är 100 % sund så vitt jag kunnat se i alla fall. Hur ska jag bete mig?

Ska jag lägga av helt eller fortsätta som förut?

Min önskan är fortfarande att hjälpa folk. Men om det jag gör inte hjälper utan stjälper, ja då är det väl lika bra jag ger upp och lägger av; Eller?
Jag tar gärna emot åsikter på detta och då framförallt på hur jag ska göra. Och ni två som verkligen försökt övertyga mig om att jag gör fel, jag vet redan vad ni tycker. Det är på grund av er som jag nu allvarligt funderar på att ge upp och helt lägga av.