Mina tankar så långt

Jag får börja me att säga att jag skrivit lite nu och då på detta under den sista veckan. Så om det verkar osammanhängande kan det bero på det.

Jag är fast i en cirkel av tankar och slipper inte helt loss. Det handlar om hur vi dömer ut falska lärare på grund av det samfund de är med i. Tillhör man ett visst samfund ja då är man helt enkelt inte frälst och kan omöjligt vara det. På sätt och vis kan man använda termen att man slänger ut bebisen med badvattnet.

Det är en hiskelig tur att det inte är vi som i slutändan ska döma, för det skulle nog bli väldigt selektivt. Vi skulle helt klart till att börja med döma på grund av det som syns utåt, det gör vi ju redan, utöver det faktum att vi inte vet vad folk tänker eller vad som döljer sig under ytan eller i deras hjärtan.

Jag satt och tänkte på mina barn. De är ju fortfarande mina barn även om de flyttar långt bort eller gör fel saker. Den biten ändras ju inte. Skillnaden mellan oss och Gud är att han kommer ihåg de fel vi gör tills vi ber m förlåt. Hur det då fungerar i domens ögonblick om vi inte bett om förlåt för varje liten sak det vet jag ärligt inte.

Frågan är dock, gäller samma sak för om vi vandrar i väg på våran egen väg. Och då menar jag inte överger Gud eller syndar med vilje, utan inte frågar Gud om vad han vill i våra liv och gör det vi själva vill, arbete, flyttar, går med i församling etc. Jag tror inte det eller vill inte tro det.
Jag tror även att om vi blir frälsta så är vi frälsta oavsett om vi hamnar i fel församling. Sedan tar det olika länge innan vi får ljus över allting i en lära och våra ögon öppnas för det som är fel. Öppnas våra ögon och vi ser och inte kommer ut ifrån dem, avskiljer oss från dem och inte längre är delaktiga i deras synder, då hamnar vi i ett annat läge. Då gör vi nämligen öppet uppror mot Gud det vill säga om inte Gud är den som satt oss där till att börja med.

Har just översatt ett vittnesmål om en pastor som efter 10 års tjänst inom trosrörelsen lämnade den och dess falska läror. I den berättar han utan att namnge personen, men det är lätt för mig som varit i läran och vet vem som startade den, att veta att han talar om Kenneth Hagin.

Jag var med 15-18 år i sagda rörelse innan jag kom ur den och inte en enda gång hörde jag någonsin eller läste i de böcker vi köpte av Hagin om att han hade haft samtal ansikte mot ansikte på tu man hand med Jesus åtminstone 8 gånger. Och Jesus själv hade förklarat skrifterna för honom. Likheten med Smith och hans samtal med den ängel som utgjorde grunden till Mormonernas lära är slående. Eller Muhammeds samtal med en ängel som är upprinnelsen till Islam. Hade jag hört den biten ja vem vet då kanske jag vaknat upp tidigare än jag gjorde.

Å andra sidan så har jag genom den vandringen på avkrokar också nu en inblick i felen i den läran som jag förmodligen inte skulle haft annars. Och mina ifrågasättanden vem vet kanske de faktiskt kan ha en påverkan som jag inte ser ännu. Eller även det faktum att vi lämnade församlingen. Vi vet inte allting. Och även när vi går vise i snårskogen så kan Gud använda sig av det på sätt som vi inte ser eller förstår.

Så kontentan av det som ligger på mitt hjärta är bland annat. Blev jag frälst och sedan avfälling för att jag köpte något som var falskt? Eller är det faktum att jag faktiskt var frälst det som gjorde att jag ideligen ifrågasatte, trots att man inte fick göra det, och som senare fick mig ur den falska rörelsen?

Jag vill gärna tro att jag var frälst hela tiden, men jag saknade tillräckliga kunskaper och då pastorerna i församlingen var de som förde in läran, så litade jag på dem. Och ärligt talat, i början var det inte så stora fel utåt sett. De förvärrades och det fick mig att börja ifrågasätta. Givetvis spelar det roll att vi läser ordet också och ger den Helige Ande en chans att uppenbara saker för oss.

Kontentan är att jag tror det kan vara samma för väldigt många. Men vi har som sagt en tendens att göra bedömningen på vilket sammanhang eller samfund människan är med i och därefter bestämma att denna är inte frälst.

Visst jag är den första att erkänna att vi ska varna för det som är fel och galet. Jag gör ju det hela tiden och upplever att det verkligen är min kallelse. Men någonstans måste vi som pekar på allt det som är fel inse att det är en skillnad på att peka på fel lära och döma ut alla som är i läran som falska.

Bevisligen som jag ser det finns det kristna i alla samfund. I felaktiga läror lever de på svältföda om någon alls utöver det de själva läser i skriften. Men jag anser att de finns där.

När vi då bedömer lärare i olika samfund ja då bedömer vi att det går inte att lyssna på den eller den för den är från det eller det samfundet. Men då bedömer vi ju inte korrekt. Det vi ska bedöma är det som de undervisar. Om deras undervisning är sund, då kan vi inte säga, han är osund. Det går helt enkelt inte ihop. I alla fall gör det inte det för mig.

Det är ju först när vi hör och ser att en lärare/ pastor lär ut fel saker som vi med ärlighet kan gå emot dem och det de undervisar. Det måste ju hela tiden byggas på om undervisningen är sund eller inte.

Så jag delar, som de som läser det jag skriver, av sånt som jag med den nivå av urskiljning jag har, jag kan stå för. Ingen av oss har fullständig insikt om allting i bibeln. Och av de som ingår i det jag delar har jag ännu så länge inte hittat några fel på deras sidor. Har jag läst varenda liten artikel de skrivit? Nej! Men framförallt det betyder inte att jag står för någon enskilds lära. Jag gör enskilda bedömningar på det jag översätter. Anser jag just detta sunt ja då väljer jag det. Skulle jag börja översätta och en bit in och inser att ojdå detta stämmer jag inte in i, då får jag ta mig en funderare på det hela. Antingen fortsätter jag och skriver en liten notis om att jag inte instämmer, eller så lägger jag inte in alls.

Men om jag då ska göra korrekt här så ska jag alls inte dela från dessa om de har fel lära. Underförstått ingen av dem är frälsta. Vilket som jag ser det ingen av oss är kapabla att ens bedöma. Den enda som verkligen känner allas hjärtan och tankar är Gud själv. Han vet vår avsikt om den är ren eller inte.

På något sätt känns det som om vi målat fast oss i ett hörn. Alternativt så är jag ofattbart trögfattad. Det senare är ju helt klart en möjlighet. Men jag tror ärligt att vi måste börja fundera på, vi som är kallade att varna, eller varnar för att vi själva varit fast i fel sammanhang och vill få andra ut ur dess grepp, hurdant vi dömer.

Är den bedömning vi gjort rätt och korrekt i förhållande till vad personen säger, skriver och talar eller inte. Det är ju trots allt det enda vi har att gå på när det gäller andra människor. Vi vet inget mer om dem än de låter oss se. Och detsamma gäller de som på ytan ser sunda ut. Ytan, det som de visar, är ju det enda som vi ser.

Jag tror vi kommer bli förvånade över vilka som är i himlen en dag, men lika förvånade över vilka som inte är där.

Att i mitt fall få hör att jag är en villolärare för att jag översätter sånt som jag med min ringa kunskap anser sunt, för att det kan vara från en som tillhör kalvinisterna, ja det har minst sagt satt igång mina funderingar. På sätt och vis tror jag den här processen är viktig. Men givetvis kan jag inte bara höra en sådan sak utan att ta ställning till vad jag tror på och hur jag tror. Inte minst gäller det mitt fortsatta handlande.

Och oj är det många saker som kommer upp i mig. Som biten har jag någonsin varit frälst. Eller var jag frälst sedan avfälling sedan frälst igen och nu avfälling alternativt villolärare. Men det har ju också satt igång tankeprocessen över hur jag bedömer och varför jag bedömer som jag gör.

Och nu räcker det tydligen inte längre med att jag är en villolärare nu är jag påverkad av kalvinismen och anser dem rätt ute för att jag tror att även där kan det finnas sanna kristna. Hur galet är det då? Fast jag många gånger i det samtal jag haft med den personen intygat att jag inte tror på deras lära utan ställer mig tveksam till att vi dömer ut varenda en i läran som icke frälsta.

Om igen det är väl vad personen skriver, talar, predikar som vi ska bedöma inte vilket samfund personen råkar vara med i. Men tydligen är det så att vi nu inte ska bedöma endast det som sägs utan vart man är med också.

Och då är vi om igen där som skon klämmer för mig. Om vi dömer ut adventisterna, mormonerna, Jehovas vittnen, kalvinisterna, trosrörelsen och pingströrelsen eller de så kallat karismatiska och säger att dessa läror är falska, vilket jag till viss del instämmer i. Ja då är då enligt en del också alla i dessa läror falska, vilket jag då inte instämmer i, för endast Gud vet den biten.

Vilka är det då vi ska lyssna på, vilka blir kvar. Detta är pudelns kärna som jag brottas med. Varna ska vi för det som är fel. Men detta att dra alla över en kam. Jag får det inte att gå ihop. Gud är den som drar folk till sig och vi vet inte vilka det är som är genuint frälsta och har ett hjärta efter Guds eget.

Ju mer jag funderar på det hela desto mer vilsen känner jag mig. Inte över vad jag tror som sådant utan hur det har gått till denna totala överdrift.

Och helt klart kan jag inte tala med de som jag brukar tala med om dessa saker för de vrider orden till att betyda det som de tror de betyder. Jag börjar se en farlig bit med att varna. En bit som jag inte gillar alls. En biprodukt där vår bedömning av det som är falsk lära också har blivit en dom över vem som är frälst och inte. I mitt tycke är detta en dom vi inte är berättigade att göra.

Detta i sin tur har fått mig att börja utforska grunderna till alla samfund, för att se om det egentligen finns ett enda som kan anses sunt. Jag är långtifrån färdig ännu. I takt med att jag undersökt så dyker saker upp som jag inte visste vilket i fallet pingströrelsen gör mig både bestört och sorgsen.

Så dessa är mina funderingar som åtföljs av en annan sak jag skrivit på parallellt. Men kontentan blir att jag anser vi gått över gränsen när vi bedömer alla inom en lära eller ett samfund som falska för de råkar tillhöra den läran eller det samfundet. Det för mig blir en felaktig dom.
Jag skulle nog gå så långt som att kalla det en hycklande dom då vi inte kan med säkerhet veta vilka som är frälsta eller ej.

Hyckleri synonymer; skenhelighet, skrymteri, falskhet, dubbelmoral, fariseism, bigotteri, fromleri, förställning, teater hycklande, hyckel.

Motsatsord; uppriktighet, autenticitet.

Autenticitet synonymer, homogenitet, originalitet, pålitlighet, renhet, trovärdighet, validitet, äkthet.

Hur kan vi säga med rena pålitliga hjärtan att alla inom alla samfund är icke kristna? Vilka är vi att göra den bedömningen? Om det jag säger eller gör ska vara trovärdigt över huvud taget så kan jag inte döma ut allt och alla på basis av vilket samfund de tillhör. Det måste så vitt jag kan se det och förstå det baseras på det som dessa säger, predikar eller skriver i de fall detta är det enda vi har att tillgå.

För mig har det gått över gränsen från att vara nitiska för Herren till en slags skenhelighet, där vi anser oss så mycket mer rättfärdiga än de som är i fel samfund. Det är något som jag personligen inte kan vara med om. Jag måste som jag ser det med den nivå av urskiljning som Herren gett mig, bedöma det som jag läser och hör. Är det sunt så kan jag inte säga den personen är inte frälst. Om andra vill gå så långt så är det upp till dem. Men det är en dom/bedömning som jag inte kan skriva under på.
Det blir också en form av dubbelmoral. För vi vet inte vilka inom de samfund som anses sunda som Herren anser vara en person efter sitt eget hjärta.

Hur långt kan vi gå? Vart sätter vi gränsen? Blir det till sist inga sund kvar, för inget samfund har någonsin tolkat hela skriften korrekt?

Dessa frågor behöver vi var och en ställa oss. Jag kan inte säga hur någon annan ska tänka och tycka. Men jag kan säga hur jag tänker och tycker. Jag kan säga att jag är ok med att gå ut med att olik rörelser är inte alls kristna på grund av olika saker som jag kommer gå in på djupare i det som jag skriver på parallellt med detta.

Men där den person som startade samfundet/ rörelsen misstolkat skriften, nej där drar jag personligen gränsen för vad jag helt dömer ut som inte kristet alls. De må ha fel insikt i en del frågor, de må ha tolkat skriften fel, jag instämmer inte i allt som de olika samfunden säger och står för. Men från det att säga att alla i dem är icke kristna, nej det är en dom jag för egen del inte o´kommer göra ,om jag inte ser just den personen börja gå utanför skriften och lära ut lögner.