Urskiljning verses Karisma

Den andliga urskiljningen idag, är i botten.

Till stor del verkar det bero på att man förväxlar den med huruvida en person är karismatisk eller ej. För om man har att göra med en person som är karismatisk, då anser man genast att denne måste vara fylld av Gud, och en andlig auktoritet.

Men det är inte att se från ett andligt perspektiv.

För Gud använder inte alltid den som vi i vårt köttsliga sinne anser mest lämplig, eller mest tilltalande.

För att bedöma och ha rätt urskiljning i andevärlden, krävs att man ser förbi köttets begärelser, och förbi sig själv och vad man själv tycker verkar rätt och förnuftigt.

Det krävs att man vänder sig helt bort från sig själv, i allt, och lägger allt sitt eget under Jesu fötter och ber ödmjukt om hjälp att se skillnad på rätt och fel.

Men som den värld ser ut idag, som vi lever och är uppfödda i. På samma sätt ser vi med världens ögon, för vi lär oss det från allra första början.

Vi är oändligt mycket mer påverkade av världen än vi själva vill tro.

I synnerhet i dessa dagar, med alla grejer och influenser som finns. Vi har så mycket mer av allting än för bara hundra år sedan.

Ändå lever många av oss i tron att allt runt omkring oss inte har haft minsta påverkan på oss, att vi faktiskt är och lever helt annorlunda än de i världen.

Just här tror jag det stora problemet är.

Vi tror att vi är så annorlunda, för vi har blivit frälsta.

Helt plötsligt i och med frälsningen så har allt det vi vuxit upp med, allt det som influerat oss, försvunnit, bara så där hux flux.

Vi tror det, fast många av oss har allting kvar, av de materiella saker som finns, precis som de i världen.

Inte heller försvinner automatiskt alla våra värderingar, många kristna bedömer efter samma mått som de i världen.

Vi är uppvuxna med hur folk ska se ut, eller bete sig och att man bedömer en person efter detta.

Dessa saker har inte automatiskt försvunnit i och med frälsningen.

Här talar vi om sinnets förnyelse.

Sinnets förnyelse, när det gäller att kunna urskilja i andevärlden är livsviktig.

Har vi inte helt tagit bort hur vårt eget sinne blivit programmerat, under hela vårat liv, tills denna dag, och lagt det under Guds omprogrammering, då kan vi omöjligt urskilja i andevärlden.

Då blir vi blinda, i synnerhet om vi är mitt inne i något.

Och då kan de som är ofrälsta många gånger se vad som är fel, fast vi inte ser det.

Alltför många är de idag som sätter likhetstecken mellan andlig urskiljning och det köttsliga oförändrade sinnet.

Det är som en smittsam sjukdom som spridit sig i Kristi kropp, och det går från de som är satt som herdar och lärare, vidare ut igenom hela kroppen, till varenda liten lem.

Och de få som ropar ut varningar mot den orenhet som kommer in i församlingarna, de lyssnar man inte på, för man ser upp till sina blinda ledare, som inte har mer urskiljning i andevärlden än man själv har.

Få är de som vågar ifrågasätta eller pröva. De som gjort det, kan vittna om att man blir tillsagd att vara tyst, eller ännu värre anklagad för att vara besatt av ifrågasättande andar, eller kritiska demoner.

Gott folk, vi måste få tillbaka urskiljningen i Kristi kropp, den är livsviktig, för vårat liv, inte minst ur evighetsperspektivet.

Utan urskiljningen går vi mot helvetet, breda vägen fram.

Vi blir blinda får som villigt går döden till mötes, ledda av ännu blindare ledare, som glatt och villigt leder oss till fördärvets grop.

Vi behöver få bort hela vårt gamla tankesätt, och låta Gud omprogrammera oss.

Ett helt ny sinne, ett som är i enlighet med Guds eget sinne.

Vi behöver våga ställa oss upp och pröva och ifrågasätta ledare, herdar, lärare och profeter.

Kort sagt allt som verkar osunt, hur litet och obetydligt det än verkar.

Vi har alla det ansvaret, om inte annat så för vårt eviga livs skull.

För Herrens tuktan är god, den är god och nyttig för alla lemmarna i kroppen.

För den som Gud älskar, den agar han, den tillrättavisar han, den uppfostrar han.

Och när han gör det, då kan man i sanning veta att man är älskad, att han, vår Fader, bryr sig om oss, MIG.

Så far inte vilse mina älskade ty en Faders tuktan är god, så lär ni er förstånd.

MIg och mitt jätteviktigt ?

Väldigt många människor idag, är så fulla av mig och mitt. det märks bland annat av alla "selfies =självfoton" som man lägger ut. Det ligger inom dagens människor, detta att få vara i centrum, få synas och höras, att få sina 5 minuter i spotlighten.



Men så händer ett attentat, som det igår, och vips så förändras detta. Helt plötsligt så är inte fokuset mig och mitt längre. Det bir i stället, en sund omtanke om andra. Så som det borde vara jämt, i mitt tycke.



För när något sånt här händer, då blir vi helt plötsiligt medvetna om alla andra, och hur viktigt deras liv är. Då vill vi lyfta fram andras väl och ve, vilket jag får erkänna jag tycker känns helt underbart.
Bara som de små vanliga vardagshjältar, som en del som intrevjuades, och man fick en inblick i hur de hjälpte andra. Då var det inte längre viktigt med mig och mitt, utan då var det att gå bortom sig själv.



Tänk om vårat samhälle vore mer så här, hela tiden, att vi faktiskt inte var så självcentrerade, utan mer utåtriktade. vilket samhälle vi skulle få då.

Jag har en känsla att om vi alla skulle ta för vana att gå utanför oss själva mer, så skulle det influera andra att vilja vara likadana. Men jag kan ha fel förståss. Men detta med att bry sig om andra, att räcka ut våra händer mot andra, att ha omsorg, det ger en känsla av trygghet i sig.



Nu räcker det förmodligen inte helt, för att totalt ändra på samhället. Men med mer omsorg, mer kärlek till nästan, än till sig själv, så kanske man kunde komma en liten bit på väg, mot något bättre.



Så till alla gårdagens hjältar, stort tack, till alla som gick utanför svären av mig och mitt, tack. Det är underbart att se människor som har omsorg om varandra, istället för det egocentriska som i så mycket idag, omsluter så många.

Det fysiska en bild på det andliga

Det fysiska, är en bild på det andliga. Därför behöver vi inte idag undra över hur tillståndet med vårt land är.

Vi har monterat ner militärförsvaret = vi har inget andligt försvar att räkna med, alldeles för få väktare på muren. Vilket gör att landet ligger öppet, andligt sett, för mörker och attack, vilket i sin tur leder till att vi är mycket sårbara, när det gäller att bli förda bakom ljuset.

Vi är ett sekulariserat land, jag gillar det relaterade ordet avklädd = för avklädda är precis vad vi är andligt sett, alltså nakna, som i Laodiceas församling.

Vi lever under jantelagen, jag är ingenting, jag ska inte synas, höras eller stå ut. = vi är ingenting att räkna med, en form av andlig blindhet, precis som Laodiceas församling.

Vi lever i ett avkristnat land = andligt fattiga, som i Laodiceas församling.
Vi lever i ett land där man saknar Gudsfruktan = vår rättfärdighet är något som bara sitter utanpå, hos väldigt många.
Då är det inte att undra på att vi fått varningar för vår apati, och likgiltighet. Och så finns det de nu, som profeterar och säger, att vi inte längre är apatiska.

Jag undrar om det stämmer?
Har verkligen det andliga klimatet ändrats så radikalt, när det fysiska ser precis likadant ut?

Vart har Gudsfruktan tagit vägen ?

VAR HAR GUDSFRUKTAN TAGIT VÄGEN?



Vad har hänt med människor idag?
Ingen riktig Gudsfruktan alls att tala om. Vi har så länge nu blivit presenterade ett evangelium, om nåd och barmhärtighet. Ett evangelium om Jesus, som han var när han gick på jorden, kärleksfull, barmhärtig, nåderik, mild, vänlig, ett offerlamm som leddes villigt och glatt till slakt.



Men vi har på något sätt, fört över de karaktärsdragen på Gud, och gjort honom likadan, eller kanske ännu mer mild. En godisfarbror som ger mig allt jag önskar, eller jultomten med långt vitt skägg.



När det passar oss, som t.ex. när vi talar om homosexuella och den sortens synd, JA, då är han grym, då kan vi dra fram Sodom och Gomorra, men där emellan, är han en gullig pappa, som aldrig bannar sina barn, då ger han oss allt vi vill ha, (så länge vi inte är homosexuella).



Verser som att Gud är likadan igår, idag och i evighet, de tar vi själva bort, när vi inte vill ha dem, och lägger in när vi vill ha dem.



Men någon sann Gudsfruktan, det har vi inte längre. För hade vi det, så skulle vi se Gud för hur han verkligen är.



Den Jesus som kommer tillbaka är inte den gulliga tysta, snälla och milda, eller den som fördes bort som ett lamm till slakt. Läser vi om karaktärsdragen hos den Jesus som ska komma tillbaka, får vi en helt annan bild. En bild som är så annorlunda att Johannes inte riktigt kände igen honom i uppenbarelseboken.



En stor mäktig man är han lejonet av Juda, inte längre ett tyst gulligt offerlamm, inte längre förlåtande, inte längre en som accepterar vad som helst. Han kommer med makt och myndighet, han som alla kommer böja sina knän inför.
VARFÖR?
För det ligger inte i hans natur.



Det ligger inte alls i Guds natur, att vara mild, överseende, nåderik och barmhärtig. Gud är helig, han tål inte synden. Han kunde inte ens se på sin älskade son, när han tog våra synder på sig, utan vände sig bort. Det var därför Jesus ropade på korset; Min Gud varför har du övergett mig, för Gud bokstavligen övergav honom i just de minuterna.



Vart vi än läser, så är Gud likadan, han fodrar att vi ska lyda, att vi ska helga oss, rena oss, och vända oss bort från all slags synd. När vi inte gör det, så straffar han. Hela gamla testamentet är fullt av berättelser om just detta, men likväl har vi på något sätt, i och med nya förbundet, ändrat Guds karaktärsdrag till att passa oss idag. För idag är Gud en annorlunda Gud.



Vi tror vi kan göra vad vi vill, bete oss hur som helst, utan att ha minsta Gudsfruktan i våra liv.
Gud är Helig, ren, rättfärdig, det är hans karaktärsdrag.
Och om vi inte arbetar på att vara likadana, så kan vi inte umgås med honom. Det är vad som menas med att arbeta på vår frälsning.



Men idag har vi förändrat det med, vi blev frälsta, och det räcker, sedan är allt nåd, utöver nåd, utöver nåd.
Men det är ju inte skriftenligt vare sig i G.T. eller N.T.



Vi behöver arbeta på att få in riktig Gudsfruktan i våra liv, på ett sant evangelium, där Guds riktig karaktärsdrag står fram. Inte bara på ett gullegull evangelium, där Gud är en snäll gammal farbror som ger oss vad än vi önskar, utan bannor. Vi behöver börja öppna våra ögon för hurdan han verkligen är.



Det fanns en anledning att judarna inte kände igen Messias, för Jesus, när han kom första gången, hade inte alla de karaktärsdrag, som de förväntade sig. Han kom som ett offerlamm, inte som den Konung, som han kommer komma tillbaka som. De förväntade sig att karaktärsdragen skulle vara lika Guds, inte milda, barmhärtiga, snälla gulliga. De förväntade sig en som skulle komma med makt och myndighet, en som var helt annorlunda.



Många är det som med förundran frågat sig; Varför kunde de inte känna igen honom, Jesus?
Men många är lika blinda idag, för vi förväntar oss en godisfarbror, en snäll äldre man, som kommer med bara nåd och barmhärtighet, en som bara är mild, gullig och har fördrag med allt vi gör eller säger eller tänker.



Gamla förbundet gäller inte längre, vi behöver inte oroa oss för budorden längre.
Inte längre biten; om jag ser på någon med lust, har jag begått äktenskapsbrott eller om jag hatat någon, så har jag begått mord i mitt sinne t.ex.



NEJ; Gud är numera en person som har fördrag med allting, han tål allting, uthärdar allting, han är mild och kärleksfull.
Man plockar ut verser ur Bibeln som man känner för, och bygger av dem upp en låtsas figur som inte existerar.
Detta är det nya sättet att läsa Bibeln på. För när vi läser den på detta vis, då får vi det evangelium vi vill ha, det som kliar oss i öronen. Jag förundras och förvånas över att ingen faktiskt skrivit om Bibeln med hjälp av lösryckta verser, till den fabelbok man vill ha.



Respektlösheten mot Gud och mot hans ord, är bedrövligt.
Ett Gudlöst samhälle, ingen Gudsfruktan att tala om, vare sig bland de som inte är frälsta, eller än värre, de som säger sig vara frälsta.
För riktig Gudsfruktan vill man inte veta av. Att faktiskt se Gud som han verkligen är vill man inte veta av.
Vem vill ha en sträng och tillrättavisande Gud?
Varför skulle man vilja ha en Gud som inte ställer upp på allting?



Inte bryr man sig om, att vid är den port och bred är den väg som leder till fördärvet, för det gäller någon annan, inte mig. Gud är full av nåd, och visst jag är inte perfekt, men det ordnar sig, för Gud är god, han är nåderik.



Om vi inte börjar få in Gudsfruktan, riktig sann Gudsfruktan i våra liv, då är vi förlorade, då leder våra steg oss raka vägen till helvetet.
Gud är helig,
Gud är ren,
Gud är rättfärdig,
Gud tolererar inte synd,
Gud har inte ens fördrag med synd,
Och detta har han bevisat om och om igen, genom bland annat, Noa´s ark, Sodom och Gomorra, Babels torn, Judarna som blivit bortförda i fångenskap i omgångar.



Det står på några ställen, att när de inte ville lyssna gav han dem över till det som de ville ha, för att de inte ville lyssna.
Men det var då det.
Gud är ju inte lika sträng idag.



Kom låt oss bygga oss ett torn upp till himmelen!
Det man misslyckades med i Babel, det har man lyckats med idag.
För idag har man byggt upp ett riktigt luftslott, som når ända upp till himlen, med en fabricerad Gud, en fabricerad Jesus och en fabricerad Helig Ande.
Man har byggt slottet precis som man vill ha det, och gud nåde den som försöker riva minsta sten från detta luftslott, den är det något fel på.



En Gudlös generation är detta, som saknar Gudsfruktan.
Ett hopplöst folk, är de som kallar sig Guds folk, men inte vill ta åt sig av bannor från den som de har mage att kalla Fader.
Hur kan man kalla sig kristen och inte äga en uns av Gudsfruktan i sitt liv?



Det har gått så långt att jag inte ens vill använda orden; jag är kristen.
För de orden är förorenade av människor som säger sig vara kristna, men inte vill veta av tuktan och aga och inte anser sig behöva frukta Gud alls.
De ser Gud och Jesus som snälla gotta farbröder, som ger dem precis allt vad deras köttsliga natur vill ha och i överflöd till och med.



Ett ont och trolöst släkte är detta.
Många är de som kommer få ett kallt uppvaknande en dag, när de får se Gud som han verkligen är, inte som den låtsas figur de kokat ihop åt sig själva.



Men varningar är meningslösa, till det folk som inte vill lyssna, inte vill höra och inte vill se.



Men se kommer de få en dag, vare sig de vill det eller ej.



För en dag ska vi alla stå utblottade framför denna gulliga Jesus, och han ska döma oss alla, och den dagen kommer alla att inse, att Gudsfruktan skulle de tagit till sig långt tidigare.
Den dagen kommer luftslottet att, fullständigt försvinna, som det luftslott det är.
Alla kommer då bli varse, hur mild och gullig, Jesus är, och hur mycket fördrag han kommer ha med oss.
Den dagen när många kommer säga; Herre, Herre, har vi inte gjort under och tecken i ditt namn, och i ditt namn drivit ut onda andar.
Den dagen kommer Jesus svara; Jag har aldrig känt er, gå bort ifrån mig ni ogärningsmän.



Den dagen kommer skammen vara stor, över att man inte brydde sig om att ha lärt sig Guds, Jesus och den Helige Andes sanna karaktärsdrag.
Den dagen kommer man önska att man tagit till sig förmaningar och varningar.
Den dagen kommer man önska att man haft ett uns Gudsfruktan i sitt liv.
Men den dagen kommer det vara för sent.