Urskiljning verses Karisma

Den andliga urskiljningen idag, är i botten.

Till stor del verkar det bero på att man förväxlar den med huruvida en person är karismatisk eller ej. För om man har att göra med en person som är karismatisk, då anser man genast att denne måste vara fylld av Gud, och en andlig auktoritet.

Men det är inte att se från ett andligt perspektiv.

För Gud använder inte alltid den som vi i vårt köttsliga sinne anser mest lämplig, eller mest tilltalande.

För att bedöma och ha rätt urskiljning i andevärlden, krävs att man ser förbi köttets begärelser, och förbi sig själv och vad man själv tycker verkar rätt och förnuftigt.

Det krävs att man vänder sig helt bort från sig själv, i allt, och lägger allt sitt eget under Jesu fötter och ber ödmjukt om hjälp att se skillnad på rätt och fel.

Men som den värld ser ut idag, som vi lever och är uppfödda i. På samma sätt ser vi med världens ögon, för vi lär oss det från allra första början.

Vi är oändligt mycket mer påverkade av världen än vi själva vill tro.

I synnerhet i dessa dagar, med alla grejer och influenser som finns. Vi har så mycket mer av allting än för bara hundra år sedan.

Ändå lever många av oss i tron att allt runt omkring oss inte har haft minsta påverkan på oss, att vi faktiskt är och lever helt annorlunda än de i världen.

Just här tror jag det stora problemet är.

Vi tror att vi är så annorlunda, för vi har blivit frälsta.

Helt plötsligt i och med frälsningen så har allt det vi vuxit upp med, allt det som influerat oss, försvunnit, bara så där hux flux.

Vi tror det, fast många av oss har allting kvar, av de materiella saker som finns, precis som de i världen.

Inte heller försvinner automatiskt alla våra värderingar, många kristna bedömer efter samma mått som de i världen.

Vi är uppvuxna med hur folk ska se ut, eller bete sig och att man bedömer en person efter detta.

Dessa saker har inte automatiskt försvunnit i och med frälsningen.

Här talar vi om sinnets förnyelse.

Sinnets förnyelse, när det gäller att kunna urskilja i andevärlden är livsviktig.

Har vi inte helt tagit bort hur vårt eget sinne blivit programmerat, under hela vårat liv, tills denna dag, och lagt det under Guds omprogrammering, då kan vi omöjligt urskilja i andevärlden.

Då blir vi blinda, i synnerhet om vi är mitt inne i något.

Och då kan de som är ofrälsta många gånger se vad som är fel, fast vi inte ser det.

Alltför många är de idag som sätter likhetstecken mellan andlig urskiljning och det köttsliga oförändrade sinnet.

Det är som en smittsam sjukdom som spridit sig i Kristi kropp, och det går från de som är satt som herdar och lärare, vidare ut igenom hela kroppen, till varenda liten lem.

Och de få som ropar ut varningar mot den orenhet som kommer in i församlingarna, de lyssnar man inte på, för man ser upp till sina blinda ledare, som inte har mer urskiljning i andevärlden än man själv har.

Få är de som vågar ifrågasätta eller pröva. De som gjort det, kan vittna om att man blir tillsagd att vara tyst, eller ännu värre anklagad för att vara besatt av ifrågasättande andar, eller kritiska demoner.

Gott folk, vi måste få tillbaka urskiljningen i Kristi kropp, den är livsviktig, för vårat liv, inte minst ur evighetsperspektivet.

Utan urskiljningen går vi mot helvetet, breda vägen fram.

Vi blir blinda får som villigt går döden till mötes, ledda av ännu blindare ledare, som glatt och villigt leder oss till fördärvets grop.

Vi behöver få bort hela vårt gamla tankesätt, och låta Gud omprogrammera oss.

Ett helt ny sinne, ett som är i enlighet med Guds eget sinne.

Vi behöver våga ställa oss upp och pröva och ifrågasätta ledare, herdar, lärare och profeter.

Kort sagt allt som verkar osunt, hur litet och obetydligt det än verkar.

Vi har alla det ansvaret, om inte annat så för vårt eviga livs skull.

För Herrens tuktan är god, den är god och nyttig för alla lemmarna i kroppen.

För den som Gud älskar, den agar han, den tillrättavisar han, den uppfostrar han.

Och när han gör det, då kan man i sanning veta att man är älskad, att han, vår Fader, bryr sig om oss, MIG.

Så far inte vilse mina älskade ty en Faders tuktan är god, så lär ni er förstånd.